”Högvatten lågskor, fluga å slips”
Stark pålandsvind för fan, de e de enda som duger! Jaha men, dom tre jag fick utanför Tumlehed mitt på dan när det var vindstilla soligt och tjugo grader varmt i vattnet då? Och den där blanka feta vårfisken på Öckerö, när det var iskall frånlandsvind och svinkallt i vattnet, – va de inga öringar då eller? Nä skärpning, det är lätt att fastna i alla regler som vi på land skapar, ja just det, vi på torra land. Men vad vet vi egentligen om våran kära havsöring? Ja i sammanställningen som Fiskeriverket har gjort på forskningen i ämnet, där erkänner man att vi vet egentligen ganska lite om havsöringens liv i havet. Så för att bli en framgångsrik kustflugfiskare så skall man nog ha ett öppet sinne, och hela tiden vara beredd på att omvärdera sina tankar och idéer. Nu menar jag ju inte att vi ska sluta att tycka, känna, längta och fantisera om vårat fiske, nä det skall vi ju givetvis fortsätta att göra. Men ibland kanske vi skall göra halt, och tänka efter, som till exempel när en mycket duktig affärsman lurar i oss att med just hans grisfärgade fluga i änden på tafsen, så drar vi upp var enda havsöring som kommer i vår väg.
Alla vi som regelbundet flugfiskar efter havsöring vet att det ibland går väldigt långt emellan huggen, och det är då prövningarna kommer. – Vad gör jag för fel? Temperatur, Vik, Udde, Vind, Lufttryck, Högvatten, Lågskor, Fluga, Slips, Storlek, Färg, Fan, Helvete, aaaaaaahhhh jag blir tokig! Kanske är det då vi ska börja köra på instinkt, när huggen uteblir och tvivlet är som störst? Vad säger mina egna erfarenheter? Min udde min vik, nä, nu ska det fanimej feskas!!!! Ja det är väl då dom största tas, när flugan är i vattnet och inte när vi sitter där hemma och läser om hur och när och vilken fluga vi skall använda. Mitt hemmavatten Västerhavet, det är stort, men det finns några små fläckar där som jag känner ganska väl och ofta fiskar på. Ibland när jag drar iväg till nått av mina favoritställen så känner jag mig ganska säker på att det stora hugget skall komma och att jag stolt skall kunna servera havsöring till middag. Men, om jag skall vara riktigt ärlig så är det oftast då, när jag är som kaxigast som huggen uteblir och jag något purken återvänder hem med svansen emellan benen. Men va vad det då som hände där i min favoritvik? Inte ett hugg inte ett plask, gjorde jag något fel eller fanns där ingen huggvillig fisk? Alla dom här funderingarna har gjort att jag suttit många timmar vid mitt bindstäd och funderat \ experimenterat. Så här bjuder jag på mina egna men även andras havsöringsfavoriter. Håll till godo!
Martin
